Creative Association
for Arts and Culture Drom

NRAP har som mål att...
 

• främja nordiska zigenarkonstnärers konstnärliga karriärer genom verksamhet för nätverkande, mentorskap, synliggörande och igenkänning, med unga begynnande konstnärer som målgrupp

• öka kunskapen och medvetenheten om den nordiska zigenarkonstens traditioner

• främja internationell och interkulturell dialog genom att möjliggöra enkel tillgång till en tillförlitlig hemsida som presenterar  nordiska zigenarkonstnärer

• bryta ner språkbarriärer som fram till idag har hindrat kommunikation och samarbete kring nordiska zigenarkonstnärer.

• främja zigenarsamfundets internationella identitet och internationella betydelse samt dess konstnärers medvetande om deras egen vikt – “Ingen nation utan konstnärer, nobelpristagare och samhällsstatus” (Veijo Baltzar, 1987)

• utveckla betydelsen av samarbeten, gemensam representationsverksamhet och en anda av gemenskap bland nordiska zigenarkonstnärer, för såväl deras eget som hela nationens välbefinnande

• hantera zigenarkonst och -konstnärer i en jämlik samhällelig kontext i relation till majoritetsbefolkningens konst samt tillämpa de jämlika statuskriterier som finns i majoritetssamhällena (t.ex. medlemskapskriterier för de egna ländernas fackförbund för
konstnärer)

• främja minoriteternas deltagande i majoritetsbefolkningens näringslivsstrukturer och system, till exempel som medlemmar i beslutande organ i olika konstorganisationer och bidragsnämnder

Målsettningar

NRAP:s IDEOLOGISKA BAKGRUND OCH MÅLSÄTTNINGAR

NRAP utgör ett uppmuntrande exempel på förmågan att samarbeta med majoritetsbefolkningen på ett sätt som låter individen bevara sina kulturella rötter och traditioner. Vi tror att kulturen – liksom konsten som kulturens uttrycksform – måste bevara kontakten med sina traditioner för att överleva och utvecklas. Inget nytt kan födas utan det gamla.

 

För konstnärer är det oerhört viktigt med stöd från det egna folket. För zigenare är det stödet dock bara i sin vagga: bland dem förbigår konstnären alla övriga faktorer. Bortsett från musiker har zigenarkonstnärer hittills stått ensamma, utan stöd från sitt folk. Det har lett till att zigenarnas identitet har vacklat över hela världen. Om vi inte värdesätter oss själva är det meningslöst att
klaga över att andra inte värdesätter oss. Då måste vi också nöja oss med situationen: ett folk utan egna konstnärer är en pariaklass i majoritetsbefolkningens ögon: det innebär oundvikligen att bli föremål för diskriminering och rasism.

 

NRAP kommer inte i någon form stötta verksamheter som marginaliserar zigenare eller förpassar zigenarkonstnärer och -konst till kontexter utanför majoritetsbefolkningens maktstrukturer och statuskriterier. Vi kommer inte heller att stötta verksamheter där romer fungerar som ombud för makten och ordningen, och glömmer betydelsen av sin egen kultur och sitt folks natur. NRAP
stöttar inte kokosnöts- eller yoghurtrussinsyndrom – svart på utsidan och vit på insidan, eller tvärtom (Veijo Baltzar, 2012)*. Däremot kan NRAP stötta att konstnären till exempel skriver på majoritetsbefolkningens språk och för en dialog med majoritetsbefolkningen i sin konst – och därmed underbygger att mångkulturalitet integreras i maktstrukturerna utan att den egna
identiteten går förlorad.

Zigenarkonstnärer blir ofta utan priser eftersom pris- och bidragsnämnder helt enkelt saknar kunskaper om zigenarkonsten och dess landvinningar. Projektet NRAP främjar kännedomen och statusen kring nordiska zigenarkonstnärer i förhållande till majoritetsbefolkningens konstnärer och konst.